Ofrivillig post

Tänk att du får ett brev i brevlådan. Brevet är till dig, men det är ingen räkning eller från något rövigt företag som köpt din adress ur bakluckan på en Ford och skickat särskriven direktreklam till dig. Nej, det som finns i kuvertet är ett handskrivet brev direkt ämnat för dig. Dock är det inte ett kärleksbrev. Nej nej, det är ett passivt aggressivt brev som är skrivet av någon som du inte känner. Den här okända personen har skrivit ett brev direkt till dig och i det anklagar hen dig för att vara inkompetent, dum i huvudet och direkt ansvarig för något som hen tycker är dåligt.

Det kan inte vara så kul, eller hur? Trots att du faktiskt, med allra största sannolikhet, är inkompetent, dum i huvudet och direkt ansvarig för just den där saken så är det inte alls särskilt roligt att få sådana brev. Inte roligt alls.

Vad vill du göra med brevet? Ja, helst vill du nog kasta det. Det är ju skittrist att få dum post som är dum mot en. Ja, du vill nog göra dig av med brevet. Kasta det. Riva sönder det. Kanske kompostera. Det är kul med eld. Glömma bort.

Tänk då att det utanför ditt hus står tio tusen andra okända människor som har läst just det där brevet. Alla dessa personer som står där ute har fått det och läst det. De vet exakt vad som stod i det och alla bara står där och väntar på att du ska svara på det. De känner inte ens varandra, men alla är plötsligt där och väntar på att du ska svara. Ja, de kräver faktiskt att du ska svara.

- Men jag vill inte!, ropar du ut genom köksfönstret
- Det skiter väl vi i, ropar någon tillbaka.
- Men det är ju mitt brev!
- Ja, men vi har läst det!
- Jaha? Vad spelar det för roll?
- Det betyder att du ska svara!
- Va? Det låter ju jättekonstigt!
- Kanske det, men vi är fler än vad du är!
- …ja, det är ju rätt lätt att räkna ut…
- Sluta var så spydig!
- Gå hem!
- Nej, du måste svara på brevet!
- Men jag vill inte! Det bestämmer väl jag själv?
- Nej!
- Det är ju jag som fått post, inte ni!
- Ja, jo.. Men vi har läst det. Och eftersom vi är så pass många som läst det så måste du svara. Så funkar det.
- Vadå, ”så funkar det”?
- Så är det bara nu för tiden!
- Hur många måste läsa ens post för att de ska kunna bestämma vad man ska göra med den?
- Va?
- Ja, alltså. Om ni bara hade varit tre-fyra stycken som läst brevet, hade jag varit tvungen att svar…
- Äh! Tyst! Sluta förhala! Svara nu!
- Nej, jag vill inte! Dumma er!
- Kan jag få låna toan?
- Gå hem!

Och sen sitter du där hemma i din lägenhet och kikar genom persiennerna på alla som står där nere. Där står de med sina plakat och flaggor. Någon säljer korv. En annan vet inte hur man använder en megafon. En jävla massa folk. En stor dum folkmassa. Så fort du går ut så vet du att de kommer att komma fram och peta dig i ansiktet med mikrofoner och kameror och säkert smutsiga fingrar också och kräva att du svarar på brevet.”Hallå, varför är du så inkompetent?”, kommer de fråga. ”Du är dum i huvudet”, kommer de säga. ”Du är ju ansvarig.” ”Vet du hur man får den här megafonen att fungera?”. ”Hörde du när jag sa att du var inkompetent?”. ”Kan jag få låna toan?”.

Allt på grund av det där brevet.
Det där jävla öppna brevet.

Gå hem!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>