Att förklara Twitter för någon som inte twittrar.

- Vad gör du?
- Kollar Twitter.
- Alltså, jag har aldrig fattat det där med Twitter. Vad är det för något?
- Eh… Ja, det är typ som ett Facebookflöde. Fast med folk man inte känner.
- Va?
- Ja, man typ följer folk och ser vad de skriver.
- Som typ en massa statusuppdateringar eller?
- Ja, precis!
- Okej…? Så det är som Facebook?
- Mja, typ… Men ändå inte.
- Vad skriver de om då?
- Allt möjligt. Om vad de gör och ser typ.
- Va? Skriver folk att de är på toaletten och så?
- Nej, eller… Jo, kanske en del, men oftast är det andra saker.
- Som vadå?
- Ja, om typ nyheter och så. Sen så rasar de mycket. Och det är jättemycket ordvitsar och bilder på söta katter.
- Vänta vänta… Rasar? Katter? Nu blev det mycket. En sak i taget. Nyheter?
- Ja, det är det som är bra med Twitter. Allt går jättefort.
- Fort? Vad menar du? Blir det inte svårt att läsa när det går så fort?
- Nej, nej… Inte så. Alltså.. Så fort det händer något så kommer det typ ut på Twitter först.
- Först? Kommer saker ut på Twitter typ innan Aftonbladet skriver om det?
- Ja, eller… Nej. Kanske. Ibland.
- …nu blev det snurrigt.
- Alltså. Saker sprids fort på Twitter. Om jag ser något jag tycker är intressant så kan jag retweeta det och så ser fler det.
- ”Retweeta”?
- Ja, ehm… Det är typ som att ta något som någon annan har skrivit och skicka vidare det.
- Typ som att härmas?
- Nej, eller… Jo… Typ som att härmas. Och om en tredje person ser det som jag har härmat så kan hen härma mig och på så sätt skicka det vidare till fle…
- …”hen”?
- …ah, ehm.. Vi tar det något annan gång. Hursomhelst. När det är jättemånga som härmas, eller retweetar saker som det heter, så sprids informationen runt i Sverige och på jorden jättesnabbt. Det är det som jag menar med att det går fort.
- Ah. Så Twitter är typ som viskleken?
- Typ.
- Okej. Men det där med att rasa då? Är folk arga?
- Ja, folk är arga. Eller… ja, om du frågar dem så är de bara passionerade, men de flesta är bara gnälliga.
- Va? Så folk är arga? Då kan det väl inte vara kul att läsa?
- Nej, eller… jo. Ibland. Inte alltid.
- Nu är det snurrigt igen.
- Hm. Okej.. Oftast är folk glada och snälla. Men ibland blir de upprörda och börjar ranta om saker so..
- ..”ranta”?
- Ja, det är när man skriver jättemånga tweets i rad och är jättearg.
- Typ som att tjata?
- Nästan. Hursomhelst, när folk rantar så skriver de många inlägg om saker som de känner mycket för.
- Men lägger sig inte andra personer i då?
- Jo. När tillräckligt många rantar så kallas det en gate eller en riot.
- Nu hittar du bara på.
- Nej! Det är sant.
- Okej. Är det typ så som att flera gäss kallas en skock?
- Va?
- Ja, en massa gäss kallas ju för en skock. Och om något är tolv stycken så kallas det ett dussin. Kan man kalla en bunt arga twittrare för en riot?
- Ja, ungefär!
- Okej. Då tror jag att jag förstår. Men det låter fortfarande rätt otrevligt.
- Ja, men för att väga upp allt tjat och gnäll så ordvitsas det jättemycket.
- Typ som i Göteborg?
- Ja, precis! Allt kan ordvitsas om.
- Allt?
- Allt.
- Hm. Låter krystat?
- Japp. Det är det. Men kul.
- Säkert?
- Japp. Och sen finns det ju jättemycket bilder på söta katter.
- Okej. Typ som Facebook?
- Lite så.
- Okej. Jag ska se om jag har hajat det här nu.
- Kör.
- Twitter är typ en samling arga ordvitsare som leker viskleken?
-  Typ.
- …som i grupp kallas en riot?
- Japp.
- …och som både härmas om nyheter och rantar om att de är på toaletten?
- Ungefär.
- …och som visar söta kattungar för varandra?
- I stora drag, ja.
- Hm…
- Japp.

[paus]

- Vad skriver de nu då?
- Äh, ingenting speciellt.